neurologi i sverige nr 4 – 18 39
chef för neurologmottagningen och mobila stroketeamet, är
inte nöjd med att det inte finns någon kurator i mobila teamet.
– Det är min största önskan. Inte bara för patienternas
skull, utan också för teammedlemmarna själva, påpekar hon.
Att arbeta i människors hem innebär en viss utsatthet.
– Ni kan ju få se saker som ni inte borde fått se och ham-
na i knepiga situationer.
Skulle något sådant behöva dryftas finns dock tillgång till
kurator på avdelningen, poängterar hon.
I övrigt är hon mycket nöjd med att ha ett mobilt team.
Det innebär att enheten kan ge rehabilitering till betydligt
fler patienter än tidigare och att patientnöjdheten ökat rejält.
– Förut hade vi bland de sämsta siffrorna i landet i Riks-
strokes patientenkäter vad gällde upplevelsen av rehab och
hur man anser sig klara sina aktiviteter i det dagliga livet. I
dag ligger vi på 86 procent nöjda patienter, säger hon.
MOTIVERANDE ATT TRÄNA I EGNA HEMMET
Med ett mobilt stroketeam är det enklare att fånga upp pa-
tienter med kognitiva problem, men också de med mindre
allvarliga fysiska men efter sin stroke. Rehabiliteringscentrets
begränsade antal vårdplatser gjorde att bara de allra sjukaste
kom dit.
Även i dag hänvisas de svårast sjuka till rehabiliterings-
centret, liksom patienter som bor mer än sju mil bort. Läng-
re än så åker nämligen inte mobila stroketeamet. Men de når
ändå det stora flertalet av de 130 000 invånarna i detta stora
län – femtio mil långt och trettio mil brett (ungefär som Dan-
mark), eftersom de på så sätt når alla länets kommuner och
de flesta större orter. Det är i stort sett bara fjälltrakterna som
ligger utanför sjumilsgränsen.
Det finns bara ett villkor för att en patient ska få rehabili-
tering i hemmet: att hen kan förflytta sig själv, eller med hjälp
av en person från teamet eller två från hemtjänsten.
Ytterligare en vinst med en mobil rehabgrupp är att pa-
tienternas motivation ökar då de får träna i sina egna hem,
med just de saker de behöver.
– Det blir mer konkret att baka på riktigt hemma i köket
än att jobba med en låtsasdeg, konstaterar Sara Forsgren.
För att inte tala om att hon och hennes kolleger får se
vilka hinder som finns i hemmet i form av trösklar, svårhan-
terliga apparater etcetera och kan anpassa träningen utifrån
det. Vilket i sig kan vara en intressant och rolig utmaning.
– I början kunde vi undra vad vi skulle träna med. Men
det gick lätt, säger sjukgymnasten Cristiana Petersen och be-
rättar att teamet knappt köpt in några hjälpmedel och trä-
ningsredskap.
– Vi möter verkligen patienterna där de är just nu. På av-
delningen är det mycket svårare att motivera dem, säger hon.
Det mobila teamet handleder också hemtjänsten för att
övergången till dem ska ske så smidigt som möjligt.
Sara Forsgren, arbetsterapeut.
Christiana Petersen, sjukgymnast.
