44 neurologi i sverige nr 4 – 18
specialistläkare. ST-läkaren Karin Molde vill också stanna
kvar här när hon alldeles snart blir färdig specialist. En av de
stora fördelarna med att jobba på ett sjukhus av den här stor-
leken är att man måste kunna lite av varje, påpekar hon.
– Sedan måste man ju inte vara bäst på allt.
Hon och de andra konstaterar att de aldrig drar sig för att
ringa och konsultera kolleger i andra delar av landet.
– Vi är liksom alltid underdog och har inte några super-
subspecialitetskunskaper här, utom när vi får hit någon sta-
fettläkare med sådan kompetens. Så vi har inga problem med
att fråga kolleger som kan mer.
GODA KONTAKTER MED ANDRA SJUKHUS
Genom årens lopp har de skaffat många bra kontaktvägar,
bland annat genom de telemedicinska ronder de håller till-
sammans med universitetssjukhuset i Umeå. Ronder som för
övrigt innebär en stor lättnad för patienterna som slipper resa
80 mil tur och retur till Umeå för att visa upp sig.
Läkarna här ser också till att knyta kontakter på de kon-
ferenser och fortbildningar de försöker att komma i väg på i
så stor utsträckning som möjligt.
– Som länsneurologer måste vi ju ha koll på allting. Det
är en utmaning, säger Anna-Karin Roos, som uppskattar de
chefssamråd som hon har tillsammans med kolleger i Örn-
sköldsvik, Sundsvall, Luleå (Sunderbyn) och Umeå fyra
gånger per år.
Läkarna på neurologmottagningen går inte primärjour på
medicinkliniken, utan arbetar bara dagtid vardagar, något
som är mycket ovanligt på ett sjukhus av denna storlek.
– Vi har kämpat med näbbar och klor för att slippa fastna
i primärjoursträsket, säger Anna-Karin Roos, och förklarar
ställningstagandet med att sådana åtaganden ”äter upp” tiden
för de kroniskt neurologiskt sjuka.
– Vi tycker det är viktigare att vi bidrar med vår kompe-
tens här och tror att det gynnar både kollegerna på medicin-
kliniken och patienterna med neurologisk sjukdom i längden.
En positiv bieffekt av den regionaliserade läkarutbildning-
en är att mottagningen fått möjlighet att bedriva forskning,
genom att en lektor från Umeå universitet knöts hit. Hittills
har en avhandling producerats här (Pierre de Flon om MS)
och just nu forskar Katarina Laurell på normaltryckshydro-
cefalus.
– Det är ju ganska ovanligt på ett så här litet sjukhus, säger
Anna-Karin Roos med stolthet i rösten.
I framtiden finns förhoppningar om att utveckla samar-
bete med strokeläkarna på medicinkliniken eller rentav in-
förliva den verksamheten i neurologmottagningen.
– Men det rimmar väl tyvärr lite illa med våra sparbeting,
så det får nog vänta, säger Anna-Karin Roos.
Text: INGELA HOFSTEN, Frilansjournalist
Foto: MARIE BIRKL, Frilansfotograf
Stroke
Övre raden från vänster: Anna-Karin Roos, neurolog, Mia Nummelin-Björk, sekreterare, Ann-Margret Bergvall, sekreterare,
Elisabeth Dahlöw, sjuksköterska, Lisa Eriksson, undersköterska. Nedre raden från vänster: Elin Kristoffersson, sjuksköterska,
Sara Adler, läkare, Anna Möllegård-Eriksson, läkare, Eva-Britt Ögren, undersköterska.
