68 neurologi i sverige nr 4 – 18
Grundforskning
Referat
”mean cortical thickness” (p=0,032) samt högre EDSS
(p=0,017). Magliozzi visade således både i en MS post-mortem
kohort och i en MS patient-kohort att det förekom en ”intra-
thecal inflammation profile” med höga nivåer av ”gray mat-
ter demyelination, meningeal inflammation, CSF proinflam-
matory cytokines and chemokines”, och att detta korrelerade
med tidig funktionsförlust och tidig död. Proteiner från ce
-
rebrospinalvätska kan lätt nå den underliggande grå vävna-
den, eftersom pia mater saknar ”tight junctions” och glia li-
mitans är skadad till följd av inflammationen. Det finns där-
för en kontinuitet mellan subarachnoidalrummet och det
perivenulära området. Eftersom MS-patienter med inflam-
mation och degeneration i den grå vävnaden har ett mera
aggressivt förlopp, kan detta ha prognostiskt värde och an-
vändas för stratifiering till lämplig behandling.
Cortikala lesioner som ”predictors” av aggressivt sjuk-
domsförlopp och tidig övergång i progressiv MS nämnde
också Martin Kerschensteiner från München i sin som alltid
hörvärda föreläsning i en ”Educational Session”. Han påpe-
kade att ”gray matter” inte endast är cortex utan också grå
vävnad i ryggmärgen och i ”deep gray matter nuclei”. Han
refererade till ett arbete av Scalfari et al
11
där antalet corti-
kala lesioner vid ”disease onset” påverkade tiden till sekun-
därprogressiv sjukdom (SPMS). Fler cortikala lesioner resul-
terar i kortare tid till SPMS och aggressivt förlopp. Det kan
nämnas att publikationerna av Magliozzi och Scalfari har
flera gemensamma författare.
IMAGING
Årets Charcot Foundation Symposium handlade om imaging
som biomarkör för sjukdomsprogress. Bruno Stankoff från
INSERM i Paris föreläste om PET (Positron Emission To-
mography). Han rörde sig oupphörligt och viftade med ar-
marna bakom mikrofonerna, och alldeles uppenbart rör det
sig också innanför pannbenet! Men det var svårt att höra vad
han sa och ännu svårare att förstå på grund av hans uttalade
franska accent! Hans budskap var emellertid tydligt och
framgick av bilderna! Det finns ett antal tracers för myelin,
neuron och inflammatoriska celler, och i kombination med
avancerade MR-tekniker och prospektiva studier kan man
analysera effekten av olika behandlingar och stratifiera pa-
tienterna utifrån deras förmåga att remyelinisera. Han visade
PET-bilder där man kunde se tecken till nybildning av my-
elin, medan motsvarande MR-bilder inte visade någon för-
ändring alls.
12
På en annan PET-bild bedömdes 27,6 procent
av alla lesioner som aktiva (baserat på DPA-PET), medan
man på motsvarande MR-bilder tolkade endast 1,8 procent
av lesionerna som aktiva (Gd+ T1 SE sekvenser). Flera av
Stankoffs medarbetare bidrog med presentationer. Emilie
Poirion nämnde att spontan myelinreparation fallerar hos
många patienter med MS. Från patologin vet vi att repara-
tionen är mindre framgångsrik periventrikulärt. Nu har man
med PET visat att myelinnybildningen ökar med avståndet
från sidoventriklarna. Myelinproduktionen i ”normal appea-
ring white matter” (NAWM) och ”normal appearing gray
matter” (NAGM) i patienter med MS är lika effektiv som i
friska individer. Men från NAWM till sidoventriklarna avtar
nybildningen av myelin successivt längs en tydlig gradient.
PET kan åskådliggöra områden med normalt myelin men
också områden med såväl demyeliniserade som remyelinise-
rade lesioner i olika färger och man kan följa produktionen
av myelin över tid. Detta kan bli en värdefull metod för att
utvärdera resultaten av behandlingar som stimulerar nybild-
ning av myelin, när sådana blir tillgängliga.
NEUROFILAMENT LIGHT CHAINS IN MS
Neurofilament light (NfL) fanns med både i en ”Educational
Session” och andra presentationer samt inte minst i en rad
posters. Neurofilament är stabila neuronspecifika polypepti-
der som frigörs i samband med en neuronskada i centrala
nervsystemet. NfL är en markör för neuronskada i allmänhet
och är inte specifik för MS. Det är kollegorna i Göteborg som
har varit föregångare här i Sverige när det gäller metodut-
veckling och de har också tagit fram en metod för bestäm-
ning av NfL i serum eller plasma, som vi hoppas skall kom-
ma i kliniskt bruk snart. För ett halvår sedan presenterade
Lenka Novakova i Göteborg sin avhandling om NfL. Blod-
prover från det svenska MS-registret har analyserats och man
kunde visa en tydlig reduktion av NfL i plasma under be-
handling med sjukdomsmodifierande medel, vilket presen-
terades av Fredrik Piehl.
Under ECTRIMS redovisade ett stort internationellt kon-
sortium resultaten av en validering av SIMOA NfL assay i
plasma (poster).
SAMMANFATTNING
Från årets ECTRIMS tar jag ur klinisk synvinkel främst
med mig informationen om cortikala lesioners betydelse för
patientens prognos, eftersom det kan hjälpa oss att välja rätt
behandling från början. När är det rimligt att ta mer risk för
att få god effekt? Och när är det orimligt att ta stor risk ef-
tersom det inte är nödvändigt? Men mycket annat nytt och
spännande lärde vi oss också! Det finns naturligtvis oändligt
mycket mer att rapportera från ECTRIMS.
Nästa år kommer ECTRIMS att äga rum i Stockholm i
början av september. Det är bara att önska den lokala kom-
mittén framgång i sin planering och fint höstväder när det
blir dags!
MAGNHILD SANDBERG
Docent i neurologi, Lunds universitet,
överläkare vid neurologiska kliniken,
Universitetssjukhuset i Lund
magnhild.sandberg-wollheim@med.lu.se
REFERENSER
1. Capra et al. Mult Scler J 2017; 23(13):1757-1761.
2. Goodin et al. Neurology 2012; 78(17):1315-1322.
3. Alping et al. Ann Neurol 2016; 79(6):950-958.
4. Cohen et al. Lancet 2012; 380(9856):1819-1828 (CARE-MS 1).
5. Coles et al. Lancet 2012; 380(9856):1829-1839 (CARE-MS II).
6. Devonshire et al. Lancet Neurol 2012; 11(5):420-428.
7. Huchinson et al. J Neurol 2009; 256(3):405-415.
8. Kappos et al. Neurology 2004; 63(10):1779-1787.
9. Weideman et al. Front Neurol 2017; 8:article 577.
10. Magliozzi et al. Ann Neurol 2018; 83(4):739-755.
11. Scalfari et al. Neurology 2018; 90:e2107-e2118.
12. Bodini et al. Ann Neurol 2016; 79(5):726-738.
