
22 neurologi i sverige nr 1 – 19
Multipel skleros
förbättras av träning för personer med mild till måttlig MS
är det av intresse att undersöka om liknande effekter kan
uppnås även för personer med måttlig till svår MS (EDSS
4,0–7,5).
SYFTE
Syftet var därför att utvärdera effekten samt upplevelsen av
CoDuSe-balansträning för personer med måttlig till svår
MS.
8,9
METOD
Studien var en randomiserad kontrollerad multicenterstudie
där vuxna personer med MS inkluderades från sju olika
centra runt om i Mellansverige (Örebro, Karlskoga, Västerås,
Eskilstuna, Nyköping, Linköping samt Gävle). Deltagarna
skulle fortfarande kunna gå, men inte längre än självskat-
tade 200 meter. Studien hade en väntelistdesign; deltagarna
randomiserades till antingen en tidig eller sen träningsstart,
där deltagarna i den sena startgruppen agerade kontroll-
grupp.
Deltagarna fick träna i grupp ledd av fysioterapeut om 2–5
personer under 7 veckors tid, 2 gånger i veckan, där varje
tillfälle varade i 1 timme. Träningstimmen var upplagd så
att deltagarna första halvtimmen tränade olika bålövningar
i olika positioner. Resterande tid tränade de övningar som
utmanar uppmärksamheten (till exempel bära ett glas eller
bricka under gång) samt sensoriken (till exempel gå på
ojämnt underlag eller blunda under utförandet av övning),
men uppmanades samtidigt att ha fokus på bålstabiliteten i
övningarna. Fysioterapeuterna ansvarade för att hela tiden
hitta utmanande nivå på övningarna för deltagarna. Utöver
gruppträningen fick deltagarna individuellt anpassade hem-
träningsövningar (2–5 stycken) som de uppmanades utföra
två gånger i veckan.
Mätningarna skedde vid baslinje (vecka 0), direkt efter
träning (vecka 8) samt sju veckor efter träningens slut (vecka
16). Mätningarna utfördes i en standardiserad ordning av en
utvärderare som var blindad för allokering av grupp.
Det primära utfallsmåttet var Bergs balansskala, ett ba-
lanstest som testar balansen och där deltagarna i 14 olika
uppgifter blir poängsatta mellan 0–4 poäng. Sekundära ut-
fallsmått var andra instrument som mäter olika aspekter av
balans och gång samt tre självskattningsskalor; Trunk Im-
pairment Scale, Timed Sit-to-Stand Test, Timed Up & Go,
posturalt svaj, 10 meters gångtest, 2 minuters gångtest, Fati-
gue Scale for Motor and Cognitive Functions, 12-item MS
Walking Scale samt Falls Efficacy Scale-International. För
att kunna beskriva hur långt deltagarna kommit i sjukdoms-
förloppet fick de fylla i en patientadministrerad EDSS-skala,
som sedan tolkades till ett EDSS-poäng av en erfaren neu-
rolog. Under hela interventionstiden fick deltagarna även
fylla i en falldagbok, där de dagligen noterade antal fall samt
antal nästan fall.
Skillnaderna mellan grupperna vad gäller mätinstrumen-
ten beräknades med covariance pattern model och skillna-
derna i fall och nästan fall före och efter intervention beräk-
nades med Wilcoxon signed-rank test.
När hela interventionstiden var över och alla mätningar
gjorda, tillfrågades drygt hälften av deltagarna om de ville
delta i intervjuer, alla accepterade. Deltagarna valdes strate-
giskt ut för att få ett representativt urval utifrån kön, ålder,
centra samt sjukdomsprogression (mätt med EDSS-poäng).
Intervjun hölls på en plats vald av deltagaren. Den initiala
frågan var alltid ”Du har deltagit i CoDuSe-balansträning,
kan du berätta hur det var för dig?”, och uppföljande frågor
ställdes i en semistrukturerad intervju med stöd av en inter-
vjuguide.
Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.
RESULTAT
Total inkluderades 51 deltagare, 35 kvinnor och 16 män.
Medelåldern var 58 år. EDSS var mellan 4,0–7,5, median 6,0.
Närvaron vid gruppträningen var hög; i median 13 tillfäl-
len av 14 möjliga. Hemträningen uppvisade stor variation
mellan deltagarna men nästan hälften utförde i snitt två pass
i veckan hemma.
Den dynamiska balansen, mätt med Bergs balansskala
förbättrades statistiskt signifikant i träningsgruppen
(p=0,015), jämfört med kontrollgruppen. Förbättringen på
3,65 poäng (95% CI 0.75–6,54; effektstorlek 2.53) ansågs även
vara en kliniskt relevant skillnad. Övriga kvantitativa utfalls-
mått visade ingen statistisk signifikant skillnad mellan grup-
Number of falls and near falls
Innan träning Under träning Efter träning
Fall
Nästan fall
25
20
15
10
5
0
Figur 1. Antalet fall och nästan fall innan, under och
efter träningen.
”Deltagarna fick träna i grupp
ledd av fysioterapeut om 2–5
personer under 7 veckors tid, 2
gånger i veckan, där varje tillfälle
varade i 1 timme.”