
50 neurologi i sverige nr 1 – 19
Alzheimers
Efter två decennier är den huvudsakliga symtomatiska be-
handlingen mot Alzheimers sjukdom fortfarande kolineste-
rashämmare (donepezil, rivastigmin och galantamin). Trots
detta har anmärkningsvärt få studier av Alzheimers sjukdom
genom åren undersökt sambandet mellan olika aspekter av
behandling med kolinesterashämmare och tid till särskilt bo-
ende. Några observationsstudier såg att användning av koli-
nesterashämmare fördröjde placering på särskilt boende.
7
En
uppföljning av tidigare deltagare i kliniska prövningar av do-
nepezil rapporterade att effektiva doser och långvarig an-
vändning av läkemedlet kunde skjuta upp boendeplacering.
8
Vår grupp observerade att en högre genomsnittlig dos av ko-
linesterashämmare under studien förlängde medeltiden till
särskilt boende med 7 månader.
6
Ingen tidigare studie har
visat huruvida korttidsrespons på behandling med kolineste-
rashämmare påverkar tiden till särskilt boende.
Syftet med denna studie var att undersöka förhållandet
mellan tid till särskilt boende och 6-månaders respons på be-
handling med kolinesterashämmare med hjälp av kognitiva,
globala och ADL-skalor hos patienter med Alzheimers sjuk-
dom.
9
METOD
Swedish Alzheimer Treatment Study (SATS) startades 1997
och är i dag världens största alzheimerstudie med den längs-
ta uppföljningen överhuvudtaget av mortalitet i Alzheimers
sjukdom (för närvarande 20 år). SATS är en öppen, prospek-
tiv, icke-randomiserad studie som inkluderar 1.258 väldia-
gnostiserade öppenvårdspatienter från 14 minneskliniker i
olika delar av Sverige (koordinerad från VE Minnessjukdo-
mar, Skånes universitetssjukhus, Malmö). Dessa behandlades
med en av de tre godkända kolinesterashämmarna i klinisk
rutin under 3 år. SATS har målsättningen att studera Alz-
heimers sjukdom ur ett bredare synsätt än kognitiv förmåga
som de flesta andra studier endast har fokuserat på. Delta-
garna utvärderades med ett strukturerat uppföljningspro-
gram med avseende på till exempel kognition, global skatt-
ning, instrumentella och basala ADL-funktioner vid start av
kolinesterashämmarbehandling (baslinjen) och var sjätte må-
nad under de tre åren. Datum för placering på särskilt bo-
ende (permanent boende, ej korttids-/avlastningsvård) alter-
nativt datum för ansökan till särskilt boende (om sjukhus-
vård på grund av platsbrist) är dokumenterat om händelsen
har inträffat under studien.
Inklusionskriterierna för SATS var patienter ≥40 år som
hade diagnostiserats med demens enligt definitionen i Dia-
gnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, 4th edi-
tion (DSM-IV) och med ”possible” eller ”probable” Alzhei-
mers sjukdom i enlighet med kriterier från National Insti-
tute of Neurological and Communicative Disorders and Stro-
ke and the Alzheimer’s Disease and Related Disorders As-
sociation (NINCDS-ADRDA). Dessutom skulle deltagarna
bo hemma vid tidpunkt för diagnos, ha en närstående till-
gänglig, vara möjlig att skatta med det kognitiva testet Mini-
Mental State Examination (MMSE) vid behandlingsstart
samt ge tillstånd till informerat samtycke. Exklusionskriteri-
erna var endast kontraindikationer mot kolinesterashämma-
re. Därför ger studien en representativ bild av alzheimerpa-
tienter på minnesmottagningar i Sverige till skillnad från
6-månaders kliniska läkemedelsprövningar som vanligtvis
inkluderar speciellt utvalda personer med få övriga sjukdo-
mar och mediciner.
Efter inklusion och skattningarna vid baslinjen fick pa-
tienten behandling med kolinesterashämmare enligt dose-
ringsanvisningen som i klinisk rutin. Valet av kolinesteras-
hämmarpreparat samt dos var enbart den behandlande läka-
rens beslut. Alla dosjusteringar registrerades under studiens
gång. Andra läkemedel än kolinesterashämmare var tillåtna
(ej memantin) och dokumenterades också, till exempel mot
hjärt-kärlsjukdomar, högt blodtryck, diabetes, höga koleste-
rolvärden och medicinering mot psykiatriska symtom, till ex-
empel antidepressiva, antipsykotika och ångestdämpande.
Om memantin sattes in exkluderades patienten vid den tid-
punkten från studien.
Denna studie inkluderar 881 SATS-deltagare med mild
till måttlig Alzheimers sjukdom (MMSE, 10–26) vid start av
behandling med kolinesterashämmare (snarast efter diagno-
sen) och som hade en komplett utvärdering efter 6 månader.
Respons beräknades som förändringen av poäng mellan 6
månadersbesöket och baslinjen för varje skala (MMSE, In-
strumental Activities of Daily Living (IADL) eller Physical
Self-Maintenance Scale (PSMS; basal ADL). För att under-
lätta jämförelser mellan skalorna ska förändringar i poäng
angivna som positiva värden tolkas som förbättring, och an-
givna som negativa värden tolkas som försämring. Utvärde-
ringen av förändring i global status Clinician Interview-Ba-
sed Impression of Change (CIBIC) efter 6 månader har ko-
dats 1–3 poäng (förbättrad), 4 poäng (oförändrad) och 5–7
poäng (försämrad).
Multivariata Cox proportional hazards regressionsmodel-
ler användes för att samtidigt analysera tiden från start av
behandling med kolinesterashämmare till särskilt boende
(beroende variabel) med respons på behandling med kolines-
terashämmare efter 6 månader mätt med de olika skalorna,
kön, ålder, ensam-/sammanboende, utbildning, duration av
Alzheimers sjukdom, apolipoprotein E-genotyp, kognitiva,
globala, IADL och basal ADL-förmågor vid baslinjen, typ
av kolinesterashämmare samt olika läkemedel mot övriga
sjukdomar.
”Trots detta har anmärknings-
värt få studier av Alzheimers
sjukdom genom åren undersökt
sambandet mellan olika aspekter
av behandling med kolinesteras-
hämmare och tid till särskilt
boende.”