
neurologi i sverige nr 1– 19 51
RESULTAT
De sociodemografiska och kliniska egenskaperna hos de 881
SATS-deltagarna vid start av behandling med kolinesteras-
hämmare (baslinjen) beskrivs i tabell 1. Av dessa placerades
213 (24 procent) på särskilt boende under studiens gång och
medeltiden (95% konfidensintervall [KI]) från baslinjen till
särskilt boende var 20,8 (19,5–22,0) månader. Förbättring/
ingen förändring (≥0 poäng) i MMSE efter 6 månaders be-
handling visades hos 565 (64 procent) av patienterna. Under
studien placerades 22 procent av de förbättrade/oförändrade
individerna och 29 procent av de som försämrades på särskilt
boende (P=0,026). Den genomsnittliga tiden (95% KI) från
baslinjen till särskilt boende var 22,1 (20,5–23,7) månader för
den förbättrade/oförändrade och 19,1 (17,2–21,1) månader för
den försämrade gruppen (P=0,022).
Global förbättring/ingen förändring (CIBIC poäng, 1–4)
efter 6 månaders behandling med kolinesterashämmare sågs
hos 669 (76 procent) av deltagarna. Andelen som placerades
på särskilt boende under studien var 22 procent av de förbätt-
rade/oförändrade patienterna och 32 procent av de som för-
sämrades (P=0,002). Medeltiden (95% KI) från baslinjen till
särskilt boende var 22,1 (20,6–23,6) månader för de förbätt-
rade/oförändrade och 18,3 (16,1–20,5) månader för de för-
sämrade personerna (P=0,004).
Förbättring/ingen förändring (≥0 poäng) i IADL efter 6
månaders behandling med kolinesterashämmare observera-
des hos 410 (47 procent) av individerna. Under studien place-
rades 21 procent av de förbättrade/oförändrade patienterna
och 26 procent av de som försämrades på särskilt boende
(P=0,098). Den genomsnittliga tiden (95% KI) från baslinjen
till särskilt boende var 21,8 (20,0–23,7) månader för den för-
bättrade/oförändrade och 20,6 (18,8–22,3) månader för den
försämrade gruppen (P=0,328).
Förbättring/ingen förändring (≥0 poäng) i basal ADL
(PSMS) efter 6 månaders behandling med kolinesterashäm-
mare visades hos 625 (71 procent) av deltagarna. Andelen som
placerades på särskilt boende under studien var 20 procent
av de förbättrade/oförändrade patienterna och 35 procent av
de som försämrades (P<0,001). Medeltiden (95% KI) från
baslinjen till särskilt boende var 23,4 (22,0–24,8) månader för
de förbättrade/oförändrade och 17,4 (15,3–19,5) månader för
de försämrade individerna (P<0,001). Inga skillnader i tid till
särskilt boende observerades mellan de förbättrade och de
oförändrade grupperna analyserade med någon av skalorna.
Det fanns inte heller några skillnader mellan de 3 olika ko-
linesterashämmarna.
Multivariata Cox regressionsmodeller visade signifikant
ökad risk för placering på särskilt boende för de försämrade
jämfört med de förbättrade/oförändrade patienterna efter 6
månaders behandling med kolinesterashämmare oavsett ska-
la, 1,59 gånger ökad risk (försämring i MMSE), 2,13 (CIBIC),
1,62 (IADL), och 2,13 (basal ADL). Övriga oberoende fak-
torer i modellerna som avsevärt minskade risken för särskilt
boende var bättre kognitiva och IADL förmågor vid baslin-
jen. Dessutom visade sammanboende män mindre risk för
särskilt boende jämfört med övriga personer.
Figur 1 visar Kaplan-Meier diagram över tiden från start
av behandling med kolinesterashämmare till särskilt boende
enligt förbättring/ingen förändring efter 6 månaders behand-
ling mätt med antalet skattningsskalor. Den genomsnittliga
tiden (95% KI) till särskilt boende skiljde sig mellan indivi-
der med olika 6 månadersrespons på behandling med koli-
nesterashämmare: förbättrad/oförändrad mätt med 3 av ska-
lorna (MMSE, CIBIC, och basal ADL), 23,8 (21,8–25,9) må-
nader; 2 av skalorna, 22,9 (20,8–24,9) månader; 1 av skalorna,
17,6 (15,0–20,2) månader; och försämrad i alla 3 skalorna,
15,4 (11,4–19,5) månader (P<0,001). Förbättring/ingen för-
ändring mätt med IADL påverkade inte tid till särskilt bo-
ende i denna analys.
En multivariat Cox regressionsmodell visade ökad risk för
särskilt boende beroende på patienternas försämring efter 6
månaders behandling med kolinesterashämmare mätt med
antalet skalor: 4,10 gånger ökad risk (försämring i alla 4 ska-
lor), 2,74 (3 skalor), 1,87 (2 skalor). Försämring i en eller inga
skalor visade ingen signifikant skillnad.
DISKUSSION
Vår studie av respons på kolinesterashämmare efter 6 måna-
ders behandling observerade 3–8 månaders längre tid till sär-
skilt boende hos de förbättrade/oförändrade SATS-deltagar-
na avseende kognition, global status eller basal ADL. Ju fler
skalor individen uppvisade positiv respons i, desto längre var
tiden till särskilt boende. Försämring efter 6 månaders be-
handling med kolinesterashämmare innebar en högre risk
för särskilt boende, i den mer kliniskt relevanta globala för-
Kvinnor 566 (64%)
APOE ε4 bärare, (n=865)
586 (68%)
Ensamboende 303 (34%)
Uppskattad ålder vid debut av
Alzheimers sjukdom, år
a
72,1 ± 7,4
Uppskattad duration av
Alzheimers sjukdom, år
a
3,0 ± 2,1
Ålder vid behandlingsstart
med kolinesterashämmare
(baslinjen), år
a
75,1 ± 7,1
Utbildning, år
a
9,4 ± 2,5
MMSE poäng, skalans
variationsvidd 0–30
a
21,4 ± 3,7
IADL poäng, skalans
variationsvidd 8–31
a
15,9 ± 5,4
PSMS poäng, skalans
variationsvidd 6–30
a
7,5 ± 2,2
Antal läkemedel
a
2,9 ± 2,4
Tabell 1. Sociodemografiska och kliniska egenskaper
vid baslinjen (n=881).
a
medelvärde ± standardavvikelse