neurologi i sverige nr 3 – 18 27
lossnar det för en patient, som genast blir mer självständig.
Då känner jag vilket fantastiskt roligt jobb jag har! säger
Sara Johansson.
PERMISSIONER EN CHANS ATT TRÄNA HEMMA
På ryggmärgsskadeavdelningen tränar patienterna på allt-
ifrån toalettbesök, hur man sätter sin egen kateter eller und-
viker trycksår, till att kunna klä på sig. En gång i veckan
sitter alla yrkeskategorier tillsammans och gör en avstämning
kring varje patient, och där är undersköterskans synpunkter
lika viktiga som överläkarens.
– Tillsammans med patienten sätter vi sedan mål och del-
mål. Varje vecka har patienten ett träningsschema att följa.
Delmålen kan vi bryta ner i ännu mindre bitar som vi gör
till ”veckans fokus”. Kanske ska patienten hem på permission
under helgen och vill slippa ta hjälp av sin man och hustru
på toaletten – då är det detta vi arbetar med, säger Sara Jo-
hansson.
I ett av patientrummen träffar vi John Kjellkvist. Han
drabbades av en svår infektion som skadade ryggmärgen och
låg medvetslös i flera veckor. Han och Sara Johansson skojar
med varandra när hon hjälper honom på med skorna. Det är
ju sådant som hon just sagt att patienterna tränar sig på att
klara själva, och John Kjellkvist ska flytta hem nästa vecka.
– Ja du. Då är det minsann ingen som hjälper mig med
sånt här. Jag har varit här i tre och en halv månad och de är
proffs här, väldigt duktiga. Så nu kan man snart spela golf,
skämtar John Kjellkvist.
Medan undersköterskorna är många, så är sjuksköterskor-
na på Orupssjukhuset ganska få. Tolv på dagen och tre på
natten, på upp till 36 vårdplatser. Under helgerna minskas
antalet platser till max 16. Övriga patienter skrivs ut eller får
helgpermission.
– Det dragspelet gör vi varenda vecka, så på fredagarna är
det lite cirkus. Men det här är också en styrka. Patienterna
kommer hem och får träna sina förmågor, och personalen
behöver göra upp en plan under veckan för vilka som är redo
att flytta hem och vad som krävs för att det ska fungera, säger
Andreas Alfvén.
OVANLIGT TILLFREDSSTÄLLD PERSONAL
Innan han kom till Orupssjukhuset för fyra år sedan arbe-
tade Andreas Alfvén länge i akutsjukvården. Här ser han en
tillfredsställelse hos både personal och patienter som han inte
upplevt någon annanstans. Han tror att det beror mycket på
det täta lagarbetet. Här bygger vården inte på avancerad tek-
nik eller någon enskild specialitet. Alla utvecklas tillsam-
mans och alla personalkategorierna är viktiga. Några av dem
är som sagt ovanliga – som rehabcoachen, som själv varit
patient här på Orupssjukhuset. Han har till uppgift att för-
klara hur det är att leva med en ryggmärgs- eller hjärnskada;
hur tar man på sig byxorna egentligen om man är rullstols-
buren, och hur kommer man ombord på bussen?
– Han är utbildad pedagog, men han fungerar också som
en förebild. Han visar stoltheten och värdet i livet för den som
är funktionshindrad, och det är ju något som ingen av oss
andra i teamet kan förmedla. Jag har sett anhöriga som grå-
tit av glädje efter att ha träffat honom, säger Hélène Pessah.
Vi vandrar genom korridorer där solen faller in snett ge-
nom stora fönster. Här finns träningslägenheter där patien-
”En del är i så djup kris att de inte
riktigt kan ta till sig personalens
kunskap och gråter sig igenom
hela den första rehabiliterings-
perioden.”
