
60 neurologi i sverige nr 3 – 18
Referat
Referat
SEXUELL DYSFUNKTION
Under rubriken ”Sex matters – also in epilepsy” diskuterades
sexuell dysfunktion, vilket enligt flera studier är överrepre-
senterat bland personer med epilepsi oavsett kön och gäller
alla faser av det sexuella gensvaret.
7
Oliver Henning, Norge,
gav en översikt över området, medan Gerhard Luef, Öster-
rike, sammanfattade potentiella patogena mekanismer. Sex-
uell funktion kan påverkas av bakomliggande sjukdomstill-
stånd, hormonell påverkan av frekventa epileptiska anfall el-
ler av läkemedelsbehandling och av psykiska faktorer som
depression, stigma och intellektuell funktionsnedsättning.
För att minimera hormonell påverkan bör man om möjligt
undvika enzyminducerande epilepsiläkemedel, men även val-
proat kan inverka negativt på reproduktiva funktioner. An-
neliese Schwenkhagen, Tyskland, höll en inspirerande före-
läsning om att våga prata om sexuell dysfunktion, vilket såväl
patienter som sjukvårdspersonal kan vara obenägna att göra,
trots att det påverkar välbefinnande och självbild. Även om
det inte alltid finns enkla lösningar kan en enkel fråga bidra
till öppenhet och acceptans, till exempel: ”Många av mina
patienter upplever att deras sexliv har ändrat sig på grund av
epilepsi – hur är det för dig?” En sådan öppning kan leda till
förändringar i behandlingen, endokrin utredning eller remiss
till sexolog eller annan specialist.
STATUS EPILEPTICUS
En session behandlade refraktärt status epilepticus, det vill
säga upprepade eller onormalt långa epileptiska anfall som
inte svarar på två givna behandlingar (vanligen en bensodia-
zepin och ett intravenöst epilepsiläkemedel). Adam Strzel-
czyk, Tyskland, presenterade en studie av kostnader och mor-
talitet vid status epilepticus. Refraktärt status epilepticus står
för en femtedel av slutenvårdstillfällena, medan superrefrak
-
tärt status epilepticus, det vill säga sådant som inte upphör
efter ett dygns intensivvårdsbehandling, står för en sjundedel.
Trots det står superrefraktärt status epilepticus för hälften av
sjukhuskostnaderna, mycket på grund av långa vårdtider och
stort behov av respiratorbehandling. Den höga komplika-
tionsrisken vid refraktärt status epilepticus har nyligen belysts
i en systematisk översikt. I Strzelczyks och kollegers studie
uppgick mortaliteten under vårdtiden till 40 procent vid su-
perrefraktärt, 15 procent vid refraktärt och 10 procent vid
icke-refraktärt status epilepticus. Det finns således ett stort
behov av bättre behandlingsalternativ.
Stephan Rüegg, Schweiz, talade om komplikationer vid
status epilepticus, vilka nyligen har belysts i en systematisk
översikt.
8
Rüegg framhöll att komplikationerna delvis är re-
laterade till patientens bakomliggande sjukdomstillstånd,
men också till behandlingen. Ventilatorassocierad pneumoni
utgör en stor risk. Hypoalbuminemi kan uppstå redan efter
några dygns intensivvård, vilket påverkar metabolismen av
proteinbundna läkemedel som fenytoin, valproat och i viss
mån midazolam. Värd att uppmärksamma är också interak-
tionen mellan valproat och meropenem. Alois Schiefecker,
Österrike, redogjorde för metoder för invasiv multimodal
monitorering inom intensivvård. Han sammanfattade väl de
data som talar för att långvariga epileptiska anfall kan or-
saka sekundär hjärnskada, men åhöraren förblev tyvärr i
okunnighet om eventuella risker som är förknippade med
invasiv monitorering och huruvida utfallet påverkas av denna
resurskrävande metod.
Felix Rosenow, Tyskland, konstaterade att det fortfarande
finns få läkemedel som har indikationen status epilepticus.
Många epilepsiläkemedel har prövats, men deras effektivitet
går inte att jämföra då flertalet studier saknar kontrollgrupp.
Många satte hopp till substansen brexanolon vid superrefrak-
tärt status epilepticus,
9
men i en fas 3-studie kunde inte någon
skillnad mot placebo påvisas. Detsamma gäller en randomi-
serad kontrollerad studie av hypotermi vid refraktärt status
epilepticus.
10
Det finns sedan tidigare relativt mycket erfaren-
Kristina Malmgren,
överläkare vid
Sahlgrens Universi-
tetssjukhuset, i samtal
med kollegan Anna
Edelvik, Sahlgrenska
Universitetssjukhuset.