
68 neurologi i sverige nr 3 – 18
del, såsom buss eller tåg, kan vara ett
möjligt alternativ men är starkt bero-
ende av var man bor och/eller på den
egna förflyttningsförmågan. Den egna
förflyttningsförmågan, eller den fysis-
ka förmågan efter stroke, har dock vi-
sat sig inte vara den enda förklaringen
till mobilitetsproblem.
1
Forskning har visat att mobilitets-
problem och att sluta köra bil är för-
knippat med sämre hälsa. Det har även
framkommit att personer förändrar sitt
sätt att resa och val av transportmedel
efter sin stroke, men oftast har dessa
studier bestått av ett mindre urval per-
soner eller genomförts i ett relativt ti-
digt skede efter stroke.
2,3
Det saknas
kunskap kring hur personer med stro-
ke klarar att förflytta sig i samhället en
längre tid efter insjuknandet.
Syftet med denna studie var att un-
dersöka och identifiera faktorer som
påverkar möjligheten att förflytta sig
och transportera sig i samhället, för
personer som 5 år tidigare hade insjuk-
nat i stroke.
POSTENKÄTER SKICKADES UT
Under 2009–2010 inkluderades samt-
liga personer som vårdades på Sahl-
grenska Universitetssjukhuset, Sahl-
grenska, Göteborg efter en stroke (int-
racerebral blödning, infarkt eller suba-
raknoidalblödning) i en större studie,
Stroke Arm Longitudinal study at the
University of GOTthenburg, SALGOT-
extended [se faktaruta].
4,5
Fem år efter strokeinsjuknande
skickades en postenkät ut till de drab-
bade (n=457) varav 281 personer (61,5
procent) besvarade frågorna [Tabell 1].
Postenkäten omfattade flera specifika
frågeformulär för att få en bredare bild
av återhämtningen efter stroke: Nuva-
rande livssituation, frågor från Natio-
nella Strokeriksförbundets uppfölj-
ningsformulär kring återhämtning ef-
ter stroke, Stroke Impact Scale (SIS)
med frågor om stroke recovery, samt
kring delaktighet i samhället (Impact
of Participation and Autonomy, IPA-
E). Från frågeformulären valdes speci-
fika frågor som omfattade transport
och förflyttningsmöjligheter i samhäl-
let. Data från det akuta skedet hämta-
des från patientens journal och faktorer
såsom ålder, kön, sociala förhållanden
samt funktionsnivå vid insjuknandet
som kunde påverka val av transport-
medel undersökes också.
VAD VISADE STUDIEN OCH VAD
INNEBÄR DET FÖR PERSONER MED
STROKE OCH SAMHÄLLET?
Majoriteten av deltagarna rapporterade
inga svårigheter med att använda
transportmedel, som exempelvis tåg,
spårvagn, personbil eller färja. Det
framkom dock ändå att en femtedel
fortfarande hade svårigheter att förflyt-
ta sig i samhället [Figur 1]. Problemen
som beskrevs var framför allt mobili-
tetshinder, som att ta sig till/från en
hållplats eller gå på/av det specifika
transportmedlet.
Tidigare studier med uppföljning
1–2 år efter strokeinsjuknade har visat
att både fysiska och kognitiva nedsätt-
ningar kan vara ett hinder för att an-
vända allmänna kommunsmedel.
6
I
denna studie hade vissa deltagare kog-
nitiva nedsättningar (38 procent) eller
problem med att läsa (25 procent) men
det fanns ingen tydlig koppling till för-
mågan att förflytta sig eller transpor-
tera sig utomhus. Detta var ett något
oväntat fynd när många transportme-
del exempelvis innebär att kunna pla-
nera en resa, läsa en tidtabell eller att
Demografiska data, n=281
Ålder vid insjuknade, medelvärde (SD) 65,4 (13,5)
Män, n (%) 171 (61%)
Typ av stroke, n (%)
Hjärninfarkt
Intracerebral blödning
Subaraknoidalblödning (SAB)
218 (77)
36 (13)
27 (10)
NIHSS vid ankomst
(infarkt/intracerebral blödning), medelvärde (SD) 3,7 (5,3)
mRS vid utskrivning från akutsjukvården, n (%)
0-2
3-5
134 (48)
147 (52)
Tabell 1. Beskrivning av personerna som deltog i studien.
Figur 1. Typ av svårigheter i samband med resor som rapporterades i studien.
Stroke